jävla depression
ja, ja va ju me sebbe idag. och vi börja snacka ännu en gång om att ja antagligen ha adhd.
han tyck att allt stäm in så himla perfekt.
att ja ha värsta humörsvägningar, sitter aldri still, bli förbannad om nån gör fel, elle säger fel sak osv.
han tror till och me att ja ha starkare adhd än han, och hans e fan illa ;o
sååå, ja ska nog far och kolla upp de. elle ja vill iaf, och sebbe tyck absolut att ja ska gör de så vi få väl se va som händ.
just nu går ja mellan depression, ilska och lycka.
så fort ja e gla och pappa säg ett ord till mej bli ja skit förbannad.
efter ett tag bli ja deprimerad. sen förbannad igen osv,
va äre för fel på mej!?
nu vill ja iaf säg förlåt till min älskling, för allt ja gjort.
och förlåt för alla gånger ja kan bli tvärsur, ledsen, deprimerad osv.
ja älskar dej så jävla mycke.
då du viskar i mitt öra då du håller om mej på natten får mej att rysa i hela kroppen.
ja älskar då du smyer upp bakifrån och håller om mej.
du e underbar. ja älskar hur du kan tveka då du ska säga saker till mej.
tex då du skulle fria. du stammade, skrattade nervöst, men tillslut fick du fram de.
och du va så lycklig efteråt.
du e mitt liv.
